Det är något alldeles speciellt att få gå ombord på de tre, förhållandevis små, skeppen. Det är ganska lätt att föreställa sig livet till havs och vilka tuffa förhållanden som rådde ombord. Längs väggarna hängde torkad skinka och under däck fanns tunnor med förnödenheter. Det måste varit oerhört trångt och obekvämt att bo och sova så tätt. Dessutom kan du helt säkert föreställa dig skräcken hos sjömännen från trakten, som seglade mot något som idag säkerligen skulle beskrivas som ett självmordsuppdrag. Ingen visste om de skulle komma fram eller om maten skulle räcka tills de fann land. Även om kartografer, lärda och sjöfarare trodde att jorden var rund, så var det ingen som visste helt säkert. Generella uppfattningen bland befolkningen var att jorden var platt och att det fanns ett stup vid kanten.
La Nao Santa María
Störst av de tre båtarna var La Nao Santa María, som seglades av Columbus. Det var ett stort och typiskt lastfartyg för slutet av 1400-talet, och på Santa Maria fanns mest proviant och andra förnödenheter, som sedan skulle fördelas till besättningen på övriga två båtar. Innan Columbus fick motta skeppet från dess ägare i hamnen i Santa Maria, så hade skeppet seglat under namnet La Gallega. På skeppet jobbade ungefär 40 män.
Santa Maria var långsammast av de tre skeppen och var svår att navigera. Hon gick på grund och förstördes på juldagen 1492 i norra Haiti. Material som räddades från skeppet användes för att bygga första kolonin, som kallades fort La Navidad, julfortet.
Efter att Santa Maria gick på grund och förstördes, så fanns det inte plats för alla sjömän för hemresan. Columbus fick lämna kvar 39 män, som grundade första kolonin. Alla män var döda och kolonin nedbränd när Columbus kom tillbaka ett år senare.
La Pinta
La Pinta byggdes i hamnen i staden Palos de la Frontera. Skeppet fick sitt namn efter tidigare ägare familjen Pinto. La Pinta hade 30 sjömän ombord och som befäl kapten Martín Alonso Pinzón.
Utan Martin Pinzón så hade Columbus förmodligen inte lyckats med sin expedition. Förutom att vara en utomordentligt duktig och modig sjöfarare, så var han moralisk ledare för männen ombord. Han var också mannen som värvade och satte ihop besättningarna, och som fick de duktigaste sjömännen att följa med på vad som måste upplevts som ett självmordsuppdrag. Atlanten var skrämmande och outforskad på den tiden. Ingen visste vilket öde som väntade. Det var flera myterier ombord, som Martin Pinzón lyckades slå ner.
Det är lätt att förstå att sjömännen ombord var trötta, hungriga och rädda när de fortsatte dag och natt ut på öppet hav utan vetskap om de någonsin skulle se land igen. Det var från La Pinta som sjömannen som kallades Rodrigo de Triana skrek ”tierra” den 12:e oktober. Tierra betyder land på spanska. Några dagar innan hade sjömännen sett fiskmåsar och grenar från träd i vattnet, och hoppet hade tänts om att få sätta fötterna på land igen. La Pinta var första skepp att komma tillbaka till Spanien efter resan. Hon anlände en hamn i Galicien, en region i norra Spanien. Sedan seglades skeppet hem till hamnen i Palos de la Frontera, där hon låg vid sidan av la Niña.
La Niña
Båten la Niña byggdes i byn Moguer, grannby till Palos de la Frontera. Båten ägdes av bröderna Niño och la Niña betyder flicka på spanska, så la Niña var ett passande namn på den minsta av de tre båtarna. Båten var Columbus favorit, för hon seglade så bra. På båten arbetade och bodde en besättning på 20 personer, vilket är oerhört svårt att tänka sig när man går uppe på, och under, däck.
Kapten på la Niña under överfarten var Vicente Yánez Pinzón, bror till Martín Alonso Pinzón som var kapten på La Pinta.